majaspsykologi.blogg.se

Behavioristiskt perspektiv

Beteendet är det centrala för behaviorister. Människan får ett stimuli som människan tolkar och anpassar sedan sitt beteende efter stimuli. Beteendet styrs av medvetna processer och av omedvetna reflexbaserade reaktioner.

Termer vi ska komma ihåg inom detta perspektiv är följande:

Stimuli: signal som sinnescellerna reagerar på.

Respons: reaktion på signal som sinnescellerna registrerat.

Ivan Pavlov

Ivan Pavlov

Ivan Pavlov föddes 1849 i Rjazan och han var en rysk pedagog och fysiolog. Han myntade begreppet klassisk betingning genom sina experiment med hundar och hundars salivering (detta kommer du att få läsa om alldeles strax) och dessa försök låg till grund för det behavioristiska perspektivet. Ivan Pavlov fick nobelpriset 1904 i fysiologi/medicin då han förklarade och fastställde hur nerverna styr bukspottskörteln. Det var när han forskade om matsmältning som han även upptäckte och fastställde den klassiska betingningen.

Klassisk betingning

Ivan Pavlov forskade, som jag tidigare skrev om matsmältning och denna forskning kom att röra sig kring hundars matsmältning. Han upptäckte efter ett tag att hundarna dreglade varje gång de hörde skötarens fotsteg för att de trodde att han kunde ha med sig mat. Denna beteendeförändring kallas för klassisk betingning eftersom den utgår från medfödda reflexer (att dregla) som inte kontrolleras medvetet.
Klassisk betingning: Omedveten beteendeförändring som baseras på medfödda reflexer.

Jag ska försöka att förklara med hjälp av en bild. Eftersom denna bild är stulen från självaste internet, så är det även engelsk text i rutorna. Jag hoppas att ni kommer att förstå principen i alla fall;)

Ruta 1 (längst upp, vänster): När hunden ser köttet (stimuli) så dreglar (respons) hunden.
Stimuli= kött, respons= dregel.

Ruta 2 (längst upp, höger): När hunden ser en klocka (stimuli) så dreglar INTE hunden. Det blir alltså ingen respons.

Ruta 3 (längst ner, vänster): Varje gång hunden får kött (stimuli) så ringer man i en klocka (stimuli) och då dreglar hunden (respons).
Kött= stimuli, klocka= stimuli, respons= dregel.

Ruta 4 (längst ner, höger): Nu slutar vi att ge hunden kött och ringer bara i en klocka (stimuli). Hunden kommer att dregla (respons) fastän det inte finns något kött. Hunden associerar klockan till kött!
Klocka= stimuli, dregel= respons.

Före betingningen dreglade alltså INTE hunden när han hörde en klocka ringa, men nu gör han det.
Modellen vid klassisk betingning kan vi även använda oss av när det kommer till fobier.

Följande exempel är kanske lite långsökt, men jag hoppas att detta blir tydligt för er:

* En människa blir biten av en hund -> bettet gör att man blir rädd -> genom kroppen går en reflexmässig respons (pupillerna vidgas, hjärtslagen ökar). Reaktionen generaliseras till hunden. Man blir alltså rädd för hunden, och kanske för andra hundar.

* En människa blir biten av en hund en solig dag -> bettet gör att man blir rädd -> reflexmässig respons. MEN! – det var en solig dag, så kanske blir man även orolig vid starka ljus eftersom man generaliserar ljuset till den gången man blev biten av hunden.

Vid instrumentell betingning så ändrar man beteendet medvetet. Man använder sig av olika stimuli som ska leda till olika responser.

B. F Skinner

Burrhus Frederic Skinner föddes 1904 (kommer ni ihåg vem som fick nobelpriset i medicin detta år?). Han föddes i Pennsylvanien och var en amerikansk psykolog och författare. Han skrev ett antal kontroversiella böcker och dessa handlade om hur man kunde använda sig av operant betingning för att förbättra samhället - och att göra befolkningen lyckligare! Den forskning som Skinner genomförde har varit grundläggande för utvecklingen av kognitiv beteendeterapi och även för beteendeterapi för barn med autism.

Burrhus Frederic Skinner (1904-1990) arbetade med råttor och duvor och han formade beteenden hos djuren när de var hungriga. Han kom fram till att djur behöver uppleva fördelar och nackdelar med olika beteenden, för att själva förstå om de ska fortsätta bete sig på ett visst sätt, eller ändra sitt beteende. Dessa fördelar och nackdelar kallade han för förstärkningar.

Skinner kom fram till att positiv förstärkning (en belöning) kunde leda till att ett beteende upprepades. Oregelbunden belöning (partiell förstärkning) leder till att beteende upprepas (bingolotto till exempel).

Bestraffning har inte mycket effekt utan leder snarare till ett aggressivt beteende.

Ta en titt på följande bild och betänk vad du ser:

Vidskeplighet hos duvor

- ett experiment utfört av Skinner

Ett av Skinners mest berömda och intressanta experiment undersökte hur vidskeplighet bildas hos duvan.

Skinner placerade ett antal hungriga duvor i en bur. Till denna bur anslöts en anordning som portionerade ut mat till duvan vid regelbundna intervall, utan någon som helst koppling till fågelns beteende. De beteenden som fågeln händelsevis höll på med då mat delades ut blev då förstärkta, så att den fortsatte med dessa handlingar.

Experimenten kan sägas påvisa en slags vidskepelse. Fåglarna beter sig som om det fanns ett orsakssamband mellan deras beteende och utdelningen av mat, något som inte finns. Detta kan liknas vid en del mänskligt beteende, som till exempel ritualer för att få bättre lycka vid tärningsslag. Ett fåtal slumpmässigt uppkomna kopplingar mellan ritualen och fördelaktiga konsekvenser räcker för att etablera och bevara beteendet, trots att det många gånger inte lett till någon förstärkning.

Instuderingfrågor

1. Ivan Pavlov var forskaren som visade hur hundar kunde börja dregla enbart genom att höra en klocka. Kan du förklara med dina egna ord hur han lyckades med detta?

2. Kan du ge ett exempel på hur man hade kunnat använda denna typ av betingning i vardagen? Kanske i barnuppfostran?

3. Skinner använde sig av så kallad förstärkning för att forma beteenden hos djur. Kan du ge ett exempel på vad positiv förstärkning är?